Ögat – anatomi och fysiologi

Anatomiskt perspektiv på ögat. Klicka på bilden för förstoring. (Creative Commons)

Ögat är kroppens viktigaste sinne och ögat har cirka 70% av kroppens sinnesreceptorer. Därtill är nära hälften av hjärnbarken på ett eller annat sätt involverat i synen! Själva ögat är ett klot som är cirka 2½ cm i diameter men bara en sjättedel av själva ögon syns utåt.  Resten ligger skyddat i ögonhålan, omgivet av en sorts ”fettkudde” som skyddar ögat. Det är också bara en mindre del av ögat som är involverat i att detektera ljus.

De yttre hinnorna

Mest utåt mot omvärlden sitter hornhinnan (cornea). Den släpper in ljus samt skyddar ögat mot våld utifrån. Hornhinnan är ett genomskinligt parti av senhinnan sclera, som är mer rejäl i sin struktur och därmed ger ögat stadga. Det är den främre delen av sclera som brukar kallas för ögonvitan.

Innanför sclera ligger åderhinnan (choroidea). Det är en rik kapillärbädd som försörjer näthinnan med näring, och vars främre del övergår i regnbågshinnan. Regnbågshinnan är även känd som iris, och beroende på dess pigment bestäms det vilken ögonfärg vi får.

Iris består av två justerande muskler – den ena med vidgande och den andra med slutande effekt på pupillen. Med ”pupillen” menar man egentligen ingen egen struktur. Det är helt enkelt en ljusöppning i regnbågshinnan, vars storlek alltså avgörs av musklerna i iris. I dagsljus är pupillens diameter ca 1,5 mm i diameter, ett mått som i svagt ljus ökar till ca 8 mm.

Ögongloben

Själva ögongloben utgörs till största delen av den så kallade glaskroppen (corpus vitreum). Den består av en klar, trögflytande vätska, och innehåller vita blodkroppar som rensar bort blod och annat som kan störa ljustrafiken i ögat. Framtill på glaskroppen sitter linsen, som hålls fast av små trådar fästa i en muskel.

Beroende på hur denna muskel drar sig samman eller slappnar av, ändras trådarnas spänning mot linsen vars brytkraft då ökar eller minskar. Längst bak i ögat ligger näthinnan, retina. Den består av ljuskänsliga receptorceller, som förvandlar ljus till signaler som kan tolkas av hjärnan. Dessa celler kallas stavar och tappar. När ljus når näthinnan registreras det av stavarna och tapparna, som processar det för att slutligen skicka informationen via synnerven (nervus opticus) upp till hjärnans syncentrum, där själva bilden som vi ser skapas.

Ögonbrynen

Ögonbrynen är, rent anatomiskt, till för att skydda ögon från att bländas av solen. De skuggar helt enkelt ögonen. Därtill skyddar ögonbrynen ögonen från svett att rinna ner i ögonen. Ögonbrynen är också viktiga ur ett psykologiskt/evolutionärt perspektiv eftersom de förstärker ansiktsuttrycken och tydliga ögonbryn upplevs ofta som ett tecken på ungdom och skönhet.

Ögonlocken och ögonfransarna

Människan har två ögonlock (per öga), de undre och de övre, även om man lätt tolkar det som att man bara har de övre ögonlocken med tanke på att de är de mest rörliga. Man har specifika muskler som när de spänns så öppnas ögonen, alternativt stängs när man slappnar av dessa muskler.

Ögonlockens viktigaste uppgift är att skydda ögonen mot smuts, att återfukta ögonen samt att skapa mörker åt ögonen när vi sover. För att skydda ögonen har ögonlocken en blinkreflex som utförs regelbundet var 3:e-7:e sekund eller när något far i riktning mot ögat. När man blinkar skyddas inte bara ögat av ögonlocket, samtidigt sprids ett oljigt sekret ut över ögat som fuktar och skyddar ögat.

Längst ut på de övre ögonlocken sitter ögonfransarna. Hårsäckarna hos ögonfransarna har många nervändar och är därmed mycket känsliga för beröring vilket också resulterar i blinkningsreflexen. Så lite som en luftpust kan fångas upp av ögonfransarna och trigga blinkningsreflexen.

Conjunctiva

Conjunctiva är ett gemonskinligt membran som sitter ytterst på ögonloben. Det är ett tunt membran som syftar till att fukta ögat och därmed förhindra att ögat torkar ut. När man får ögoninflammation så är det inflammation in conjunctiva vilket orsakar röda ögon.

Tårar

Tårmekanismen hos ögonen består av tårkörteln och tårkanalen. Tårkörteln utsöndrar vanligtvis en viss mängd tårar som med hjälp av ögonlocken sprids ut över ögat och fuktar det. Tårarna innehåller ett mucus, antikroppar samt ett bakteriedödande enzym.

Överflödiga tårar rinner via tårkanalen in i näsan. Som alla känner till rinner tårar även ut ur ögat och ned för kinderna när tårproduktionen är stark, det vill säga när man gråter. När tårproduktionen är hög så får man alltså tårar i näsan och det är därför man blir ”snuvig” av att gråta eller vid andra tillfällen när tårproduktionen är hög (tex vid ögonirritation). Läs även mer om varför man gråter.

5 comments

  1. Är kroppen alltså uppbyggd så att ögat är det viktigaste av våra sinnen, som att det är det vi navänder till strst del och har mest nytta av?

    1. Synen är viktigast för att vi ska kunna uppfatta omvärlden men känseln är viktigast för att överleva. Tänk om du blöder kraftigt men inte känner något, du dör.

    1. Angående vilken del av kroppen som är den bästa lär det finnas lika många åsikter som det finns människor, men tack ändå för din synpunkt!

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *